Kanske dags att inse att jag faktiskt kan förutspå vissa händelser, att jag har något synskt i mig. Jag har vart ovetande om det här förut, men de sista månader har det inträffat så pass många gånger så det bara känns dumt att inte anmärka på det. Idag när skolan slutade och jag och Jeanette precis hade kommit utanför skolbyggnaden, så vände jag mig om till henne och sa "pappa är i sandviken, jag ska ringa han så han hinner stanna innan han kommer ut på 272:an." Jag kände mig helt säker på det, det kändes uppenbart och kunde omöjligt vara på något annat sätt. Även om pappa för mestadels är hemma och jobbar om dagarna och så vitt jag visste så hade han inget ärende i sandviken, men jag visste det bara. Jag ringer pappa men det tutar upptaget, en sekund efteråt ringer pappa upp mig och frågar vart jag är och om jag ska åka med hem. Han visar sig precis ha passerat ica maxi efter ha varit och hyrt bil maskinen.

Det här var något jag visste, jag kände det i luften på något sätt. Men lite läskigt var det, men slapp bussen hem iaf! ;) Liknande saker har hänt flera flera ggr innan detta, men det här var nog den mest uppenbara och skrämmande känslan som visat sig vara sann!