Det fluffiga, mjuka, bruna håret. Det håret som fångade min uppmärksamhet och som jag bara ville röra vid. Jag satt bakom dig hela första veckan, du sa inte så mycket, verkade rätt tystlåten, en sån som man inte hörde. Jag hade aldrig då kunnat tro att du skulle komma och betyda så otroligt mycket för mig. Att få höra ditt skratt, att få skratta med dig tills man inte kan andas längre, se dig komma gående leende emot mig, att få krama dig och känna hur gott du luktar av cocos. Att tillsammans med dig uppleva nya saker och klara av nya challenges även om jag bangar de flesta. Att leta efter nycklar indränkta i någon annans loska, fiska firrar och tävla om allt som man bara möjligt kan tävla om, konkurera ut alla världens artister med våra raims, tjaffsa galet och ge varandra påhopp som får en att vackla till, lyssna på dina skämt som nästan bara jag förstår. Att få vara din axel att luta si
dig mot när du blir trött och måste ta en powernap, vänta på bussen i timmar en vacker sommarkväll eller helt enkelt chilla galet tillsammans i vilka situationer vi än befinner oss i.

Linus min vän, du är en av de bättre personerna här i världen, det är inte lätt att skriva om någon som du, för jag vill ge dig rättvisa. Och inga ord i världen kan ge dig den rättvisa du förtjänar, inga ord räcker till för det. Inga ord kan beskriva hur underbar du är. Jag tror på ödet, och det var meningen att du skulle komma in i min värld. Vi upptäckte himlen tillsammans, bara det är ett tecken på hur menade vi är för varandra. Du är min vän, och jag är så fruktansvärt glad för det. Min vän med det otroligt underbara håret som jag fick röra till slut.

Jag vet att du kan skriva så mycket bättre om mig, än va jag gjort om dig! Men huvudsaken är att du förstår hur mycket du betyder! Jag skrev till och med det här långa inlägget om dig för att du ville. Fastän jag var så trött och egentligen borde jobbat på mitt obefintliga sexpack istället! Lina linus Nyrén, jag älskar dig! ♥