Idag blev jag lite sorgsen av mig, jag och mamma gick in i en av de tomma ladugårdarna och man slogs av hur tomt det var. Inget liv när man öppnade dörren, och inget liv när man gick in. Utan bara tomt tomt tomt och jättetyst. Allt såg mycket större ut än förut. Jag har inte tänkt så mycket på det innan, men jag tycker det är tråkigt och faktiskt tragiskt att vi inte längre har fullt med grisar kvar på gården. Det är endå något som funnits där, generation på generation. Det ska vara djur här, men tydligen inte längre. Det finns ett fåtal grisar kvar, fem av dem skulle tydligen ha gått till slakt den här veckan men slakteriet hade inte marknad för att ens ta emot fem små grisar. Hör ni hur jävla sjukt det har blivit??? De kunde inte ta emot fem grisar, för de hade redan för mycket kött över som inte kommer iväg, så fem grisar var för mycket. Förstår inte riktigt vad Sverige är påväg, istället köper vi importerat i mängder, så det svenska köttet blir liggandes. Ni skulle bara veta vilken skillnad de är på svenska grisars levnads krav jämfört med utländska. Herregud, det är alldeles från vettet. Jag blir så upprörd och vet inte ens hur jag ska förmedla det!! Det ska inte vara såhär!!! Sluta köp importerat, är de inte bättre att ni vet vad ni äter och att det ni äter faktiskt har haft ett bra liv innan det gick till slakt? Pappa och farfar var de sista grisbönderna kvar i gästrikland, men nu finns inte det kvar heller. Snart är de bara import som gäller, och den dagen det blir så tänker jag vägra och bli vegeterian istället, ni har mitt ord på det!

I alla fall så tycker jag att vi skulle kunna behålla åtminstone ett par stycken, det slog mig idag att dom faktiskt är väldigt söta. Dom blev sötare i en mindre mängd!

Skulle dom förbli små så skulle jag nog hellre ha en liten kulting är en katt, haha! Bilden är från i somras!


Ha en fortsatt bra kväll nu // gris bloggarn ;)