Idag gav nog mamma det största "carefacet" genom tiderna. Jag satt vid köksbordet och pratade med henne efter maten, hon gick omkring i köket och donade. Jag pratade och sjöng om vart annat, tyckte inte att ett enda ord som kom ut ur min mun var onödigt. Höll väl på med mitt samtal ett tag, understryk mitt för när jag inte får svar så brukar jag fortsätta att prata ändå och försöka svara så gott och flytande som jag bara kan åt den andra med. Så var även fallet idag, sen började jag sjunga igen. Då ser jag att mamma går fram till skåpet och tar fram tejpen. Så börjar hon med att försöka tejpa igen öronen. Vad i sjuttsingen ska det betyda???? :O