Vilken skön helg det här har varit. Nu är jag definitivt utvilad, känner inte alls likadant som jag gjorde förra söndagen. Då ville jag bara dra ett täcke över huvudet och gå upp nästa år. Tränade Myska hemma idag, det gick inte alls. Det kändes motsträvigt, översta lagret på på åkern släppte under hovarna när vi red, Myska var pigg och väldigt stel i vänster sida. Jag hoppade av och bestämde mig för att ta nya tag imorgon istället. Sen åkte jag fram och hoppade Vilma, det var nog en månad sen sist jag red henne, min lilla lilla ponny. Om inte tre dubbelt så lång tid sen jag hoppade henne senast. Men hon var pigg och glad, visst hade vi våra kortare stunder även idag, men jag kan inte ge annat än tummen upp!

Mamma filmade en liten snutt på ett par hinder... Så otroligt ovant det var, att något som man gjort tidigare varje dag kan kännas ovant efter bara ett år förstår jag inte.


Måste även slänga in en video på mig och Vilma sen 2008, det var längesedan nu. Men gud så roligt vi hade tillsammans!