Det är alldeles vitt ute nu, jag kan inte säga att jag inte tycker att det är fint. Att få bort de trista mörka färgerna på åkrar och träden som har tappat sina löv. Det blir ljusare om kvällarna och man får en varm känsla i magen som påminner en om att tiden i december är rätt fin. Jag ogillar egentligen inte själva vintern, bara det faktumet att det gör mig intresse så mycket svårare att hålla på med. Nu längtar jag till julen, nej gud vad mysigt.

Ska koka upp lite nudlar nu (i brist på fantasi) och sedan sätta mig på tåget till Gävle. Ikväll jobbar jag till 21.30!

På Betonglagd äng stod vi
Du bad mig ta kärlek lätt som en vind
Men jag var så ung och dumdristig
Och tårarna rann ner för min kind

För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar
Och vem vet hur länge vi har varandra
I en nedlagd hamnstad full av misstro och ohållbarhet
Mötte jag min kärlek