Vilken dag, jag är så fruktansvärt förkyld så det finns inte. Det här har varit den jobbigaste & tuffaste em/kvällen på århundranden. Jag åkte in till sjukhuset vid halv tolv tiden, kanske inte det bästa stället att vara på med tanke på smittorisken men ingen fara, jag var ruksigt noga med att inte vara någon smittspridare. Förkylningen trappades upp för varje minut som gick, samtidigt som klockan verkligen stod still  och inte alls ville visa hemgång. På tåger hem rann tårarna av alla nysningar, snytningar, hostningar, huvudvärk, igenproppade bihålor & tanken på att jag inte kände någon smak som hellst!

Usch & fy jag hatar att vara förkyld. Min högsta önskan till imorgon är nu att få känna smaken på det jag stoppar i munnen, hoppas hoppas! Nu har jag förtjänat en god natts sömn, imorrn ska jag kurera mig!