Söndag.
Ska snart ut i snövädret och ta en tur med Myska. Ingen aning om vart vi tar vägen, men det blir antagligen det vanliga, runt langberget. Tänk när sommaren kommer närmare och mina ridvägar ökas ut lite grann. Jag längtar hur mycket som hellst, tror aldrig att sommaren har känts så långt bort någon gång. En dag i taget, hela tiden en dag närmare. Jag får hålla ut helt enkelt. Tycker synd om hästarna också, vintern har tagit på dom med. De försår jag, de är ju ute hela dagarna i kylan. Mest synd om Myska, hoppas hon äter sin lunch idag iaf. Nytt stall till sommaren känns helt fantastiskt, nästan lite för långt borta för att kunna drömma om det. Då blir det förhoppningsvis 3 hästar på gården igen. Bara det blir så här nu, vill inte bli besviken igen. För då blir det inget mer, inget alls faktiskt.