Jag försöker behålla vårkänslan sen igår, och det lyckas rätt bra också. Jag tänker på gräset och på solen. Jag låter bli att tänka på att det snöar ute, jag skakar av mig det och låtsas som om det bara är en drön. Vintern lär ju få sin chans att säga hejdå den med, alla förtjänar vi en sista chans. Kanske att påminna oss ännu mer att den ligger närmare än vad vi tror och får inte glömma bort att leva i nuet och njuta av varenda härliga dag med solen som lyser över oss. Gud vad jag har blivit "poetisk" men det känns såhär, kanske har jag mognat i takt med att champe klippte av sig håret och blev tre år äldre på en gång? Tror nästan det! Hon är görsnygg!

Nu ska jag återgå till historian och sjunka in i djup dvala. Jag är så sjukt hungrig så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller inbillar jag mig bara att jag är hungrig för att jag är så smart och har glömt plånboken hemma?