Nu åker jag utsätter mitt liv, träning i ett ridhus med rasrisk. Nej, jag kanske överdriver men lite orolig är jag allt. Jag skulle ha tränat dressyr även igår, men fegade ur och avanmälde. Jag är inte orolig i fall att det skulle hända mig något, snarare om att det skulle hända nåt som Myska blev rädd av. Blir Mysken väl rädd brukar det också vara svårt att få henne att glömma sånt sedan. Trodde att taket skulle ha skottas under gårdagen, men det var tydligen planerat för imorgon istället. Så nu struntar jag i snön på taket och åker och tränar. Gud så skönt och roligt det ska bli att få rida i genom henne ordentligt, hoppas träningen blir äckligt jobbig, det skulle kännas riktigt skönt i kroppen efter den här december månaden. Nu ska latmasken ut ur kroppen, snart är det nytt år så nu taggar vi om!!!

Påminn mig om att läsa dom här fetstilta raderna, om latmasken mot alla odds skulle krypa fram igen! Lova det, påminn mig! Jag vill inte vara en soffpotatis!




Se så vacker hon är....